Basset fauve de bretagne
Basset Fauve de Bretagne, ibland känd som Fawn Brittany Basset på engelska, härstammar från regionen Bretagne i Frankrike. Rasen utvecklades under 1800-talet med målet att skapa en mindre version av Grand Fauve de Bretagne, en äldre fransk jakthund. Grand Fauve de Bretagne användes för att jaga vildsvin och hjort, och man ville ha en mindre hund som kunde användas för att jaga mindre vilt, som kanin och räv.
Rasens ursprungliga utseende och egenskaper utvecklades genom noggrant avelsarbete och korsningar med andra jakthundar, inklusive Grand Fauve de Bretagne och andra bassetraser som Basset Hound och Grand Basset Griffon Vendéen. Det var viktigt att behålla rasens jaktegenskaper och samtidigt få fram en mindre, kompakt och robust hund.
Basset Fauve de Bretagne erkändes officiellt som en egen ras av den franska kennelklubben Société Centrale Canine år 1924. Rasens popularitet växte snabbt, särskilt bland jägare i Frankrike och närliggande länder. Hundarna visade sig vara utmärkta jaktkamrater och fick rykte om sig att vara envisa och tålmodiga i jakten.
Under andra världskriget minskade dock rasens population avsevärt. Efter kriget sattes avelsarbetet igång för att återuppbygga rasen. Genom att använda noggrant utvalda avelsdjur och bevara de bästa exemplaren av rasen lyckades man återställa antalet hundar och säkra rasens framtid.
Basset Fauve de Bretagne är en medelstor jakthund med en karakteristiskt robust kropp och korta ben. Den har ett uttrycksfullt ansikte med stora, mörka ögon och hängande öron. Rasen har en vädertålig och tät päls som kan vara allt från ljus röd till mörk rödbrun, vilket ger den en fawn-liknande färgton.
Dessa hundar är kända för sin energi, uthållighet och jaktinstinkt. De är särskilt skickliga på att spåra och jaga i svår terräng och är mycket uppskattade för sin förmåga att följa spår med sin exceptionella doftsinne.
