Bayersk viltspårhund
Tidiga förfäder till dagens Bayerska viltspårhund var en typ av lätt schweisshund som avlades fram i Tyskland redan under medeltiden. Senare utveckling av rasen skedde på 1800-talet då med ett antal lokala bergsstövare och Hannoveransk viltspårhund som grund. Målet var att ta fram en eftersökshund som klarade av att ta sig fram genom de hårt kuperade bergsområderna i Bayern.
Rasen har redan vid födseln en naturlig instinkt att skälla då den ser dött vilt. För det mesta används hunden vid eftersök på skadat klövvilt men kan även användas till jakt på vildsvin. Rasen är synnerligen orädd, modig och självsäker. Den tenderar att bli väldigt fäst vid sin ägare och familj. Jaktinstinkten hos dessa hundar är oftast mycket stark och de krävs en viss erfarenhet för att uppfostra dem.
