Berner sennenhund
Berner sennenhunden har sannolikt sina rötter i romerska mastiffhundar. Det är en gårdshund av gammalt ursprung som vanligtvis hölls som vakt-, drag- och boskapsdrivande hund i området kring Bern i de schweiziska alperna Hundarna fick till en början namnet Dürrbächler efter alpområdet Dürrbach söder om Bern. Rasen döptes senare om till Berner sennenhund då man ansåg att det egentligen var kantonen Berns nationalhund. Sennenhund kommer från tyskans 'senne' (sve: alpbete). Namnet gör även dess koppling tydligare till de övriga fyra sennenhundarna från Schweiz: Appenzeller sennenhund, Entlebucher sennenhund och Grosser schweizer sennehund.
Idag är rasen främst en hängiven familjehund och en trogen följeslagare. Historiskt sett var det en gårdshund som användes till att vakta egendom och för att driva mjölkboskap långa sträckor från gården till alpängarna. Bönderna använde hundarna för att transportera sina vagnar med mjölk och ost och var av den anledningen kända lokalt som osthundar.
Berner sennenhundar är uppmärksamma, självsäkra, vaksamma och orädda i de flesta situationer. De är tillgivna familjen och vänliga mot främlingar, med ett jämnt temperament. Det är mycket robusta och tåliga hundar som har en naturlig benägenhet att vilja vara till nytta. I grunden är de arbets- och gårdshundar och kräver således regelbunden motion och aktiviteter för att hålla sig friska och nöjda.
