Finsk lapphund
Finsk lapphund har sitt ursprung i norden och har länge använts av samerna för att vakta och valla deras renar. Samerna har använt vallhundar i århundraden, och dessa hundar var ofta långa i kroppen, något rektangulära till formen, med långt hår och en rak svans som rullade ihop sig över ryggen när hunden rörde sig. Dagens Finska lapphundar är mest lika dessa långhåriga hundar som utvecklats av samerna.
I Finland skrevs de första rasstandarderna år 1945 av Finska Kennelklubben och kallade då rasen för Lapsk vallhund, eller Kukonharjunlainen på finska. Man tror att dessa hundar var resultatet av en korsning mellan Karelsk björnhund och lapphundar av olika slag. Rasens namn ändrades sedan till Lapphund år 1967 och slutligen till Finsk lapphund år 1993.
Rasen är vänlig, intelligent, alert och är en mycket duglig vakthund tack vare sin tendens att skälla på okända saker. Rasen användes ursprungligen för att valla renar och skällandet hjälpte då till att särskilja dem från vargar. Det är en aktiv hund som gärna följer med på äventyr. Dess päls är vattentät och tål kyla mycket bra. En tendens till självständighet förekommer men med träning kan man uppnå utmärkt lydnadsförmåga.
