Grand Danois
Grand Danois är en hundras med ett synneligen svårnystat ursprung som länge varit föremål för debatt bland hundentusiaster och forskare. Rasen tros ha sitt ursprung i antika mastiffhundar som användes av assyrier, egyptier och romare för jakt och krigsföring. Dessa tidiga mastiffer korsades senare sannolikt med Irländsk varghund, Greyhounds och engelska mastiffer.
Under medeltiden användes Grand Danois för att jaga vildsvin, hjortar och björnar. Dessa hundar var också populära som skyddshundar och användes av adeln för att vakta slott och egendomar. På sina håll fyllde de den unika funktionen som så kallad ‘Kammerhunde’. Hunden sov då i sin ägares sängkammare i syfte att skydda henne från lönnmördare.
Grand Danois som vi känner till idag har sina rötter i Danmark. Rasen fick snabbt erkännande för sin styrka, mod och sina färdigheter som skydds- och vakthund. Under 1800-talet genomfördes ett avelsprogram i Tyskland som syftade till att förbättra rasen genom att korsa danska hundar med engelska mastiffer. Detta gav rasen ett mer raffinerat och elegant utseende samtidigt som man bevarade dess styrka och storlek.
Grand Danois är kanske främst känd för sin imponerande storlek. Hanar kan nå en mankhöjd på 86 centimeter och väga över 90 kg, medan tikarna är något mindre. Trots sin storlek är Grand Danois en mjuk och vänlig ras. De har ett milt temperament och är ofta mycket tillgivna sina ägare. Trots sin vänliga natur är Grand Danois en utmärkt vakthund. Rasen har en djuprotad skyddsinstinkt och kommer att försvara sina ägare om den upplever en situation som hotfull.
