Pekingese
Pekingese har en anrik historia som sträcker sig över flera århundraden. Rasen härstammar från Kina och är en av de äldsta erkända hundraserna i världen. Dess ursprung spåras tillbaka till det antika Kina, där den tidigare kallades för "Lion Dog" på grund av sin lejonliknande man och ansiktshår.
Enligt historiska uppgifter har Pekingese haft en speciell betydelse i det kinesiska imperiet. Rasen var nära förknippad med den kejserliga familjen och ansågs vara en symbol för lycka och välgång. Det sägs att Pekingese användes som vakthundar i de kejserliga palatsen och att de blev föremål för särskild vördnad och beundran.
Under Qing-dynastin (1644-1912) var Pekingese endast tillåtna för medlemmar av kejsarfamiljen och deras närmaste hov. Den första dokumenterade importen av Pekingese till västvärlden ägde rum på 1860-talet när brittiska trupper intog Peking under Andra opiumkriget. Kejsaren valde att ge några av sina Pekingese-hundar som gåvor till brittiska officerare, inklusive drottning Victoria som fick en Pekingese vid namn "Looty". Detta var början på Pekingese-rasens popularitet i västvärlden.
Pekingese är en liten hund med en karakteristisk kroppsbyggnad. De har en kompakt och robust kropp, låga framben och en kort, bred rygg. Pekingese har också en karakteristiskt platt nos och ett rynkigt ansikte. Rasen är känd för sin stolta och självständiga hållning.
När det gäller temperament är Pekingese en mycket självständig och modig ras. De är lojala mot sina ägare och kan vara reserverade mot främlingar. Pekingese är också kända för sin förmåga att vara vaktsamma och ge ifrån sig ett högt varningskall om de känner sig hotade eller osäkra. Trots sin självständighet och ibland lite egensinniga natur, är Pekingese generellt sett kärleksfulla och hängivna sällskapshundar.
