Pointer
Pointern tar sitt namn från hållningen den intar när hunden upptäcker vittring av vilt. Den 'pekar' då på det dolda viltet som en synlig signal till jägaren.
Det har förekommit mycket debatt bland hundhistoriker genom åren angående Pointerns härkomst. Den vanligaste teorin är att rasen härstammar från Perro de Punta Español (engelska: Spanish Pointer) som introducerades till England av soldater som återvände från Spanien efter freden i Utrecht år 1713. Andra tidiga källor tyder på att Perdigueiro portugues, Bracco italiano eller Braque francais var grunden för den engelska rasen. År 1902 publicerade William Arkwright boken The pointer and his predecessors. Verket anses vara det mest kompletta angående Pointerns historia och Arkwright spenderade mycket tid och pengar på att söka i kontinentala arkiv. I boken noterar han att det inte finns tillräckliga bevis för att bekräfta att Pointern härstammar från Perro de Punta Español men att det trots allt är den mest sannolika förklaring till Pointerns ursprung.
Pointern är en anpassningsbar, lydig ras med ett jämnt humör. Det är mycket aktiva hundar som till skilnad från många andra fågelhundar är något reserverade mot främlingar med ett mindre behov av mänsligt sällskap.
