Rhodesian ridgeback
Khoikhoi-folket som bodde på Kaphalvön hade halvvilda jakthundar som beskrevs av européer under 1600-talet som en helt orädd vakthund. Dessa hundar hade en karakteristisk ridge, en mothårsväxande hårkam på ryggen som senare kom att vara ett utmärkande drag hos dagens Rhodesian ridgeback. Under kolonialsieringen av Afrika korsades dessa hundar med importerade hundar från Europa. Dessa inkluderade bland annat Greyhounds, Grand danois, Blodhund och den nu utdöda Dogo cubano. Resultatet var en snabb, stark, uthållig och modig hund som kunde användas till jakt på lejon. Av denna anledning kallars rasen även för afrikansk lejonhund.
Rhodesian ridgeback är intelligenta hundar med stort fysiskt behov. Den kräver konsekvent träning och socialisering från tidig ålder. Det krävs hundvana och erfarenhet för att uppfostra Rhodesian ridgebacks korrekt. Trots dess uppenbara fysiska egenskaper har rasen en känslig sida. Francis R. Barnes, som utformade den första rasstandarden 1922 skrev att "hård behandling bör aldrig tillämpas dessa hundar, särskillt inte när de är unga. De faller i bitar med hantering av det slaget". Rasen accepterar tillsägningar så länge de är befogade och kommer från någon hunden känner och litar på.
