Riesenschnauzer
De första Riesenschnauzer tros härstamma från Schwaben i de tyska delstaterna Bayern och Württemberg någon gång under 1600-talet. Ursprunget till rasen är inte helt kännt men de är sannolikt en kombination av svarta Grand danois, Schäferhund, Rottweiler, Dobermann, Boxer, Bouvier des flandres och Schnauzer.
Riesenschnauzern föddes ursprungligen upp som en gårdshund för att vakta egendom och dra vagnar till marknaden. Vid sekelskiftet användes rasen som vakthund vid fabriker, bryggerier, slakterier och lagerlokaler i hela Bayern. Den var vid detta laget mer eller mindre okänd utanför Bayern. Detta kom att ändras under första och andra världskrigen, då den användes som militärhund.
Riesenschnauzern är generellt sett en lugn ras men det hör till dess natur att vara reserverad mot främlingar. Det förekommer även ett visst territoriellt beteende hos rasen vilket betyder att de behöver introducerats till nya människor och situationer för att acceptera dem. De är mycket intelligenta och kan lätt bli uttråkade om de inte stimuleras regelbundet. De är dessutom mycket energiska och livliga, vilket, i kombination med tristess, kan leda till oönskat och destruktivt beteende. Rasen är mycket lojal och skapar djupa band till sin ägare.
