Sankt bernhardshund, korthårig
Sankt Bernhardshund är en storväxt brukshund från S:t Bernhardspasset vid den italiensk-schweiziska gränsen. De föddes ursprungligen upp för räddningsarbete av munkar vid ett härbärge uppkallat efter den italienske munken Bernard av Menthon. Rasen blev med tiden känd genom berättelser om alpina räddningar, såväl som för sitt milda temperament. Den kanske mest kända Sankt bernhardshunden hette Barry. Han uppskattas ha räddade mellan 40 och 100 liv. Det finns ett monument tillängnat Barry i Cimetière des Chiens och hans kropp bevarades i Naturhistoriska museet i Bern.
Hundarna på Great St Bernard härbärge var mindra än dagens Sankt bernhardshundar. De var ursprungligen ungefär lika stor som Schäferhundar. Kennelklubbar ville senare betona dess storlek och utseende framför hundens arbetsförmåga. Dagens Sankt bernhardshund används främst som gårds- och sällskapshund. Det är även en duglig spår- och sökhund. Rasen är en lugn och harmonisk familjehund. Den har en viss vaktinstinkt och kan vara förhållandevis livlig trots sin storlek. Rasen ger ett resligt helhetsintryck med en harmonisk, muskulös kropp och ett uppmärksamt uttryck. Det finns två pälsvarianter, lång- och korthårig. Färgen är vit med roströda fläckar.
