Shar pei
Det exakta ursprunget till Shar pei är inte känt. Tydliga likheter kan dock ses från målningar av en typ av vakthund som hölls i södra Kina under Han-dynastin med liknande skrynklig pälsstruktur. Vissa tror att den moderna rasen, tillsammans med Chow chow, härstammar från dessa hundar.
Rasen var länge mycket populär, men krig och politisk oro i Kina under 1900-talet resulterade i en drastisk reducering av antalet hundar. På 1970-talet var den nära att helt dö ut. 1973 vädjade affärsmannen Matgo Law till det internationella samfundet, i synnerhet den amerikanska kennelklubben, för att hjälpa till att rädda rasen. År 1978 utsågs rasen av Guinness Rekordbok till världens mest sällsynta ras, med endast 60 individer kvar. Den resulterande publiciteten ledde till stor efterfrågan av rasen i USA. Uppfödare i Hong Kong, Macau och Taiwan började korsa sina återstående renrasiga djur med andra raser. Dessa inkluderade Bull Terrier, Mops och Bulldog. Resultaten av korsningarna ledde till en hund med en mycket köttigare mun än den ursprungliga rasen. Dessa hundar blev kända som 'meat-mouth' Shar pei, medan de ursprungliga hundarna kallas 'bone-mouth' Shar pei.
Rasen var historiskt sett den vanliga människans hund. Det var de kinesiska bönderna som födde upp dem och användes av dem till att vakta deras hem och egendom. De användes även ursprungligen som vallhundar och även till jakt, bland annat på vildsvin. Shar pei är väldigt hemkär och trogen sin familj. Rasen kan vara något reserverad mot främmande men är inte skygg eller aggressiv. Hundrasen är kompakt och pälsen är ett särdrag för rasen. Den är kort, hård som borst, rak och står ut från kroppen. Shar pei betyder sandhund vilket anspelar på dess sandliknande pälsstruktur.
