West highland white terrier
West highland white terrier, eller Westie som den oftast kallas, är en grythund från högländerna i Skottland. De användes ursprungligen för jakt på bland annat grävling, räv och mård och som gårdshund för att hålla efter skadedjur. Hundrasen härstammar från lokala varianter av Highland terrier. Ända in på 1800-talets mitt var vita terrier oönskvärda hos de flesta uppfödare och avlivades inte sällan av just den anledningen. Vissa insåg dock nyttan i den ljusa pälsen vid jakt för att utskilja hunden från bytesdjur. Uppfödare började under 1800-talets andra hälft att utvecka aveln på den vita highland terriern. Det var främst Edward Donald Malcom och George Cambell som ledde detta arbete. Rasen ställdes för första gången ut under sitt nuvarande namn år 1904 och bara några år efter det så erkändes den av brittiska kennelklubben, The Kennel Club (KC).
West highland white terrier har även blivit en populär sällskapshund. Rasen har en mycket vänlig och lojal personlighet och är känd för att vara en utmärkt följeslagare för både ensamstående och familjer. De trivs bra med barn och andra husdjur, men kan ha en tendens att vara territoriella när det gäller sin mat eller leksaker.
