Yorkshireterrier
Yorkshireterrier, även känd som Yorkie, härstammar från grevskapet Yorkshire i England under den industriella revolutionen på 1800-talet. Rasen användes ursprungligen som råtthund för textilarbetare i området. Den tidiga historien om Yorkshireterriern är något oklar och det finns olika teorier om dess ursprung. En teori hävdar att de tidiga förfäderna till rasen var skotska terrier-hundar som infördes till Yorkshire av skotska arbetare som sökte arbete i textilindustrin. Dessa hundar korsades sedan med lokala terrier-raser för att utveckla Yorkshireterriern.
En annan teori är att Yorkshireterriern härstammar från Malteser-hundar och andra mindre terrier-raser som fanns i England på den tiden. Det sägs att dessa hundar var mycket populära bland textilarbetarna och användes för att jaga råttor i fabrikerna. Under slutet av 1800-talet blev Yorkshireterriern allt mer populär som sällskapshund och förekom ofta på utställningar. Rasstandarden fastställdes av The Kennel Club i England år 1898 och det var då som rasens utseende började standardiseras. Yorkshireterriern exporterades till andra delar av världen och fick snabbt erkännande och popularitet även utanför Storbritannien.
Yorkshireterriern är en liten hundras med en livlig och alert personlighet. De är kända för sin självsäkerhet, intelligens och energi. Deras långa, silkeslena päls kräver regelbunden skötsel och kamning för att hållas i gott skick. Dessa hundar är vanligtvis modiga, vilket gör dem till utmärkta vakthundar trots sin lilla storlek. De är lojala och tillgivna mot sina ägare men kan vara reserverade och något misstänksamma mot främlingar. Socialisering och träning från en ung ålder är viktigt för att utveckla en balanserad och välanpassad individ.
